”We make sure they remember the night they played the Titans...”
Semifinal:
Oj, oj, oj...vilken helg det blev till slut. Intersquash var riktigt illa ute i både semifinalen och i finalen, men till slut fick spelarna uppleva en guldfest på Café Opera som de har väntat på i över ett år. Efter grundserien så lottades Intersquash mot Roslagen, eftersom de kom trea i serien, medans Intersquash kom tvåa. Ett riktigt hett derby på deras hemmaplan väntade oss.
Det var en varm fredagkväll och Intersquash skulle ställa upp med ett lag som aldrig hade förlorat en match tidigare nämligen: Amr Mansi, Badr Abdel Aziz, Rasmus Hult och Heikki Kononen. Först ut var Heikki som skulle möta Henrik Löfvenborg. Det blev oväntat mycket tuffare än vad alla hade förväntad sig. Men Henrik gjorde en kanonmatch. Genom att dra ner på tempot så lyckades han kontrollera matchen från början till slutet. Heikki kom inte igång riktigt och var väldigt förbannad efter matchen. Där så låg vi under med 3-0 i game och 1-0 i matcher. Näste man in var svenske mästaren Rasmus Hult, som skulle möta en väldigt teknisk fransman vid namn Christophe Labit. Första gamet kom som en överraskning för oss som satt och kollade på, då Rasmus inte alls var igång och Christophe satte verkligen alla slag som han verkligen försökte sig på. Då började man som supporter bli väldigt orolig då vi plötsligt låg under med fyra game och inte hade tagit ett enda game än. Rasmus kom helt enkelt ut som en helt ny spelare till det andra gamet och spelade i ett väldigt högt tempo, som gjorde att Christophe inte hann med och resten av matchen kunde Rasmus spela ut och visa prov på riktigt fin racketkontroll och bjuda publiken på lite underhållning. Problemet var att vi hade förlorat ett till game och skulle det bli gameräkning så hade Roslagen ett bra utgångsläge då de hade vunnit en match tidigare med 3-0. Näste man upp var Amr Mansi mot Romain Tenant. Romain började starkast och gjorde en otroligt stark insats taktiskt och squashmässigt. Han visste från början att Amr gillar ett högt tempo och där hade Romain läst på sin sak väldigt bra. Romain spelade väldigt lugnt och sansat och man märkte på Amr att paniken började närma sig då han inte kom upp i normal standard. Trots poängmässigt jämna game så kände man att Romain hade övertaget. Ledning för Romain med 2-0 och matchen fortsätter i samma stil i tredje game, där Romain går fram till en 9-6 ledning. Han behöver alltså två bollar till så skulle han föra Roslagen till en final eftersom Roslagen hade en otroligt mycket bättre målskillnad än Intersquash. Men då började Amr kämpa rejält och lyckades långsamt för varje boll slita sig tillbaka in i matchen och han lyckades till och med vända sig ur detta hopplösa underläge till gamevinst...puuuuuhhhhh. 11-9 till oss. Sista gamet var inte så bra och Romain kunde vinna det gamet med 11-3. 3-1 till Roslagen alltså. Men nu var vi i allafall tillbaka i matchen när det var Badrs tur att gå in på banan. Badr fick en enorm press på sig. Han var tvungen att vinna med 3-0 och inte tappa mer än 29 poäng under dessa game. Rasmus som agerade coach gick ut och sa till honom att det var 21 poäng som gällde för att sätta lite press på Badr så att han inte slappnar av. Badr öppnade bra och spelade otroligt bra squash de första två gamen och gick fram till 2-0. Han hade då tappat 9 bollar på dessa två gamen. Nu behövde Roslagen ett game för att kunna ta sig till finalen. Badr fortsatte på den inslagna vägen och gick snabbt fram till en 9-5 ledning i tredje gamet. Men Carl-Johan Löfvenborg arbetade sig tillbaka och lyckades komma upp till 9-9 och sen också 10-10. Men Badr lyckades styra undan och till slut vinna med 12-10 och föra Intersquash till sin andra raka final. Men ufff vilken holmgång det blev och all heder till Roslagen för en otroligt bra genomförd match.
Resultat:
Intersquash Club - Roslagen SRC 2-2 (poäng räkning)
Amr Mansi - Romain Tenant 9-11 7-11 11-9 7-11
Badr Aziz - Carl-Johan Löfvenborg 11-5 11-4 12-10
Rasmus Hult - Christophe Labit 7-11 11-1 11-8 11-5
Heikki Kononen - Henrik Löfvenborg 8-11 8-11 9-11
Final:
Nu var det alltså dags att möta ett mycket starkt och självsäkert Malmö som såg otroligt starka ut. De hade in sin semifinal slagit Växjö med 3-1 i matcher och var favoriter. Dagen efter lördag den 10 maj, som var en ännu varmare dag, så var det alltså dags för finalen. Efter ett par taggade ord av Badr så var det dags för Heikki att äntra banan. Och som han gjorde det!!! Han spelade som en helt ny människa efter förlusten kvällen innan. Han gav inte Alexander Pauvulans en chans de två första gamen utan han spelade helt komplett squash med stor dominans och auktoritet. Där ledde vi med 2-0. Sen slappnade Heikki av och Alexander kunde ta ett game ganska enkelt och ett väldigt tufft. Där stod det 2-2. På nåt sätt kändes det ändå från läktaren att Heikki skulle klara av detta och som han också gjorde det! Efter ett i början jämnt game så kunde Heikki dra ifrån och slå in matchbollen till 3-2. En liten överraskning...Heikki sa själv efter matchen att han aldrig riktigt kände sig hotad utan att han hela tiden kände att han hade försprånget. 1-0 till oss i matcher alltså. Näste man upp var Rasmus Hult och han fick det väldigt svårt mot amerikanen Gilly Lane som enligt honom själv spelade sin bästa squash någonsin. Rasmus kom tyvärr först igång på slutet men då var det lite för sent. 1-1 i matcher. Nästa match var ettornas kamp, nämligen Amr Mansi mot Stefan Leifels. Amr som aldrig tidigare slagit Stefan, ville bevisa att han kan slå honom. Men första game var en början som ingen hade önskat sig. 3-11 på några minuter bara. Amr kom ut ur banan med blicken i marken, vetandes om att han måste spela så mycket bättre för att kunna rubba tysken. Man såg direkt i början av det andra gamet att han bestämt sig för att vinna den här matchen. Han började i ett helt annat tempo och störde Stefan direkt. Genom att höja tempot hängde inte Stefan riktigt med. Amr gick upp till en stor ledning. Samtidigt gav sig inte tysken och det blev ett tiebreak där Amr efter två patenterade backhand volleys kunde vinna detta game med 12-10. Amr fortsatte med sitt underbara spel och kunde lätt vinna det nästa med 11-7 efter ha direkt gått fram till 5-0 ledning. Nu var Malmö skakade för första gången eftersom de tänkte att de skulle ha haft en säker ledning i matchserien nu. Tyvärr så hamnade Amr igen i sitt ängsliga spel med det låga tempot och Stefan kunde styra spelet precis så som han brukar vilja göra. 2-2 i game och ett till avgörande. Det var väldigt jämnt spel i avgörande men med en liten fördel till Amr och han ledde med 6-4. Sen hände plötsligt något i Amr spel och Stefan kunde vända gamet till 10-6 och matchboll till Malmö och då de hade mycket bättre bollskillnad så skulle detta betyda vinst för de. Man kunde höra hur Bolbol på arabiska uppmanade Amr till lugn att försöka plocka så många bollar som möjligt...och efter att ha räddat fyra matchbollar så kunde han till slut vinna med 12-10 i avgörande och en segerrusig Klubbpresident, Aadel Abdel Aziz, sprang in på banan och kramade om sin spelare. Vilken bragd!!! Han vann alltså 6 bollar i rad i ett sånt pressat läge. Nu var det fördel Intersquash igen. Då var det dags för hemmasonen Badr att göra entré och precis som kvällen innan så var han tvungen att vinna. Den här helgen måste nog ha varit en av de bästa någonsin för Badr. Han har den senaste tiden spökats av en ljumskskada men den såg man inte av idag. Han hoppade runt var på hugget hela tiden och fullständigt krossade han sin motståndare i de två första gamen genom att spela helt komplett squash, nämligen att få walesaren Jethro Binns att jobba stenhårt över hela banan. Inga misstag alls förde upp Badr till en 2-0 ledning efter 11-5; 11-5. Nu var det matchboll Intersquash. Badr behövde bara att vinna det nästa gamet, så hade Intersquash försvarat titeln från förra året. Badr gick hade hela tiden ledningen men Jethro smög sig ikapp och plötsligt stod det 9-9 i tredje. Badr behövde alltså två bollar till för att spela hem ännu ett SM-GULD till Intersquash medans Jethro nog skulle få lite medvind om han skulle ha vunnit det gamet. Men här visade Badr sin storhet och ett enormt hjärta och på en patenterad ”Pete Sampras-volley” så kunde Badr se till att bucklan stannade kvar där var den ska vara. Enorma glädjescener utbröt och alla spelare, som varit med under säsongen kunde samlas i en enormt stor hög och skrika ut sin glädje. Så underbart!
Nu kunde festen börja…
Som en del av det här laget så vill jag bara saga att det är en enorm ära att ha varit med i detta lag. Så mycket hjärta och kärlek till klubben hittar man inte nån annanstans. Ni är både underbara som människor och squashspelare och det har en kanonhelg med mycket känslor och jag ÄLSKAR er allihopa och tack igen för denna säsong!!!
PS. Till alla som inte vet detta så har uppställningen:
Amr Mansi
Badr Abdel Aziz
Rasmus Hult
Heikki Kononen
Aldrig förlorat så därav ramsan som kunde höras hela natten genom Stockholms gator: ”Never lost, never lost...”
Vi är bäst grabbar, enjoy!
Mohamed Abdel Aziz
Final:
Nu var det alltså dags att möta ett mycket starkt och självsäkert Malmö som såg otroligt starka ut. De hade in sin semifinal slagit Växjö med 3-1 i matcher och var favoriter. Dagen efter lördag den 10 maj, som var en ännu varmare dag, så var det alltså dags för finalen. Efter ett par taggade ord av Badr så var det dags för Heikki att äntra banan. Och som han gjorde det!!! Han spelade som en helt ny människa efter förlusten kvällen innan. Han gav inte Alexander Pauvulans en chans de två första gamen utan han spelade helt komplett squash med stor dominans och auktoritet. Där ledde vi med 2-0. Sen slappnade Heikki av och Alexander kunde ta ett game ganska enkelt och ett väldigt tufft. Där stod det 2-2. På nåt sätt kändes det ändå från läktaren att Heikki skulle klara av detta och som han också gjorde det! Efter ett i början jämnt game så kunde Heikki dra ifrån och slå in matchbollen till 3-2. En liten överraskning...Heikki sa själv efter matchen att han aldrig riktigt kände sig hotad utan att han hela tiden kände att han hade försprånget. 1-0 till oss i matcher alltså. Näste man upp var Rasmus Hult och han fick det väldigt svårt mot amerikanen Gilly Lane som enligt honom själv spelade sin bästa squash någonsin. Rasmus kom tyvärr först igång på slutet men då var det lite för sent. 1-1 i matcher. Nästa match var ettornas kamp, nämligen Amr Mansi mot Stefan Leifels. Amr som aldrig tidigare slagit Stefan, ville bevisa att han kan slå honom. Men första game var en början som ingen hade önskat sig. 3-11 på några minuter bara. Amr kom ut ur banan med blicken i marken, vetandes om att han måste spela så mycket bättre för att kunna rubba tysken. Man såg direkt i början av det andra gamet att han bestämt sig för att vinna den här matchen. Han började i ett helt annat tempo och störde Stefan direkt. Genom att höja tempot hängde inte Stefan riktigt med. Amr gick upp till en stor ledning. Samtidigt gav sig inte tysken och det blev ett tiebreak där Amr efter två patenterade backhand volleys kunde vinna detta game med 12-10. Amr fortsatte med sitt underbara spel och kunde lätt vinna det nästa med 11-7 efter ha direkt gått fram till 5-0 ledning. Nu var Malmö skakade för första gången eftersom de tänkte att de skulle ha haft en säker ledning i matchserien nu. Tyvärr så hamnade Amr igen i sitt ängsliga spel med det låga tempot och Stefan kunde styra spelet precis så som han brukar vilja göra. 2-2 i game och ett till avgörande. Det var väldigt jämnt spel i avgörande men med en liten fördel till Amr och han ledde med 6-4. Sen hände plötsligt något i Amr spel och Stefan kunde vända gamet till 10-6 och matchboll till Malmö och då de hade mycket bättre bollskillnad så skulle detta betyda vinst för de. Man kunde höra hur Bolbol på arabiska uppmanade Amr till lugn att försöka plocka så många bollar som möjligt...och efter att ha räddat fyra matchbollar så kunde han till slut vinna med 12-10 i avgörande och en segerrusig Klubbpresident, Aadel Abdel Aziz, sprang in på banan och kramade om sin spelare. Vilken bragd!!! Han vann alltså 6 bollar i rad i ett sånt pressat läge. Nu var det fördel Intersquash igen. Då var det dags för hemmasonen Badr att göra entré och precis som kvällen innan så var han tvungen att vinna. Den här helgen måste nog ha varit en av de bästa någonsin för Badr. Han har den senaste tiden spökats av en ljumskskada men den såg man inte av idag. Han hoppade runt var på hugget hela tiden och fullständigt krossade han sin motståndare i de två första gamen genom att spela helt komplett squash, nämligen att få walesaren Jethro Binns att jobba stenhårt över hela banan. Inga misstag alls förde upp Badr till en 2-0 ledning efter 11-5; 11-5. Nu var det matchboll Intersquash. Badr behövde bara att vinna det nästa gamet, så hade Intersquash försvarat titeln från förra året. Badr gick hade hela tiden ledningen men Jethro smög sig ikapp och plötsligt stod det 9-9 i tredje. Badr behövde alltså två bollar till för att spela hem ännu ett SM-GULD till Intersquash medans Jethro nog skulle få lite medvind om han skulle ha vunnit det gamet. Men här visade Badr sin storhet och ett enormt hjärta och på en patenterad ”Pete Sampras-volley” så kunde Badr se till att bucklan stannade kvar där var den ska vara. Enorma glädjescener utbröt och alla spelare, som varit med under säsongen kunde samlas i en enormt stor hög och skrika ut sin glädje. Så underbart!
Nu kunde festen börja…
Resultat:
Final
Malmö SRC--Intersquash Club 1--3
Stefan Leifels--Amr Mansi 11--3, 10--12, 7--11, 11--7, 10--12
Jethro Binns--Badr Aziz 5--11, 5--11, 9--11
Gilly Lane--Rasmus Hult 11--1, 11--7, 11--8
Alexander Pavulans--Heikki Kononen 7--11, 8--11, 11--4, 11--9, 8--11
Som en del av det här laget så vill jag bara saga att det är en enorm ära att ha varit med i detta lag. Så mycket hjärta och kärlek till klubben hittar man inte nån annanstans. Ni är både underbara som människor och squashspelare och det har en kanonhelg med mycket känslor och jag ÄLSKAR er allihopa och tack igen för denna säsong!!!
PS. Till alla som inte vet detta så har uppställningen:
Amr Mansi
Badr Abdel Aziz
Rasmus Hult
Heikki Kononen
Aldrig förlorat så därav ramsan som kunde höras hela natten genom Stockholms gator: ”Never lost, never lost...”
Vi är bäst grabbar, enjoy!
Mohamed Abdel Aziz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar