Egentligen så skulle jag kunna kopiera Christian "Draken" Drakenbergs blogg rakt av eftersom jag tror exakt som honom skulle man nästan kunna säga. Men jag tror att jag skriver det med egna ord. Först och främst så ska jag börja med mitt egna lag, där vi inte riktigt lagt upp en målsättning som handlar om att genomföra matcherna med ära och mycket själ och ge allt i alla lägen, vilket i detta fall borde räcka till en topp-4 placering. Jag tror att många märker på vårt lag att vi har en mycket stark laganda och god moral men framförallt har vi lyckats få till en kombination utav ett roligt gäng som trivs med och utanför varandra på banan. Det är det som gör det hela så otroligt roligt att ställa upp och spela för Intersquash Club och under ledning utav den fantastiske "Il Patrone" Aadel Aziz och vår lagledare/lagkapten men framförallt själ Ahmed "Bolbol" Abdel Aziz som planerar, fixar och gör allt så otroligt bra. Årets lag består utav de följande som nämndes i det förra inlägget:
Rasmus Hult
Norman Junge
Adam Auckland
Will John
Jack Jago
Bolbol Aziz
Jacob Caan Mattsson
Mohamed Aziz
Nils Lindgren
Jon FolkessonNiclas Valfridsson
En ganska bra blandning där vi "som vanligt " får lita på vår 1:a (Rasmus Hult eller Kristian Frost) eller våra två:or (Norman Junge & en massa engelsmän och Bolbol) att styra upp det hela när vi på trean och fyran är lite för svaga då och då. Därav även den klockrena kommentaren utav Christian Drakenberg på hans blogg:
"...Kan kanske lagledare Bol-Bol Aziz ta sig i kragen och snäppa upp sig så har de ett bra lag. Sen kanske junioren Nils Lindgren kan kliva upp i år och dels få spela men även vinna så då blir de farliga. De har ju även Jacob Mattsson som en stark fyra."
Jag tror mycket på dessa tre i år. De känns helt stabila bara de kan hålla upp formen/humöret/stabiliteten under en hel match och under en hel säsong. Nils Lindgren ser ut att kunna rejält utmana i år bara han håller igång med träningen för tekniskt sett är han väldigt duktig. För min favorit i laget Jacob Mattsson verkar giftemålet med Helena ha gjort honom gott då han verkar ha mognat både på och utanför banan. Spelar ett helt annat spel nu tidigare än vad han gjorde och ser taggad ut.
Bakom dessa så lurar Jon, Niclas V & jag och kommer att i alla fall försöka vara redo när det är dags. För egen del kan jag faktiskt berätta en rolig historia. Efter att ha jobbat under hela sommaren så fick jag möjligheten att åka ner till Egypten och hälsa på min storebror och hans familj och jag bestämde mig för att verkligen träna inför säsongen. Jag åker till squashhallen där min kusin Hashem Samir är tränare och det första jag ser är en träningsmatch på centercourten mellan Tarek Momen (VR:13 och Karim Abdel Gawad VR:31). Ingen kollar på medans jag blir mer och mer taggad över att ha sett världsklass-squash att kanske börja träna. Min enda squash under den tiden (3 veckor) blev en dubbelmatch mellan mig & min kusin Hashem mot Bolbol och Amr Swelim som kanske folk känner igen från Intersquash. 0-3 torsk såklart och min kusin bad mig inför sista gamet att hålla mig på forehand-bakplan så tar han resten...:) Vi fick dock hänga med många utav Badr's squashkompisar och bästisar så det blev mycket roliga historier och sista kvällen avslutades med en gemensam middag:
Från Vänster: Bolbol, Mohammed "The King" Abbas, Mohamed, Amr "Superstar" Swelim, Badr, Amr "World Champ*4" Shabana.
Seriöst så tror jag faktiskt inte att vi sätter en målsättning utan att vi bara kör på och hoppas på det bsäta precis som förra året. Vi har ett gäng med mycket hjärta och jag tror att det är det som hjälper oss i vissa lite svårare matcher. Men som sagt det gäller att hålla igång formen under en hel säsong och inte börja tappa på 3:an och 4:an för tidigt. Vi kom igång och la lite för mycket tillit till vår etta och vår tvåa förra säsongen. Men som sagt en topp-4 placering ska inte vara omöjlig.
Tror mycket på Drakens tabell. Malmö SRC känns lite som Malmö FF i fotboll. Kalasmatcher blandas med något bottennapp som till slut kan bli förödande. Men självklart storfavorit tillsammans med Roslagen SRC som är ett ganska jämnt fördelat lag med Romain (enl.mig Sveriges Bästa Handleder), min vän Foodi och Löfvenborg-bröderna samt massa rutin (Kallio & Ulvsbäck) och "kompisarna från förr" och grabbarna som lovade mig att jag skulle få vara med i en träningsgrupp med de men har inte hört ett samtal: Jonas Axelsson, Jens Carlgren och Victor Stenström. Blir intressant att se om Micke Babra får chansen, en bra bredd men enligt mig så kommer dock Malmö att vara farligast speciellt nu när de har listat den store Intersquash-dödaren och Ö-35 världsmästaren Stefan Leifels. Sen har ju de ett helt landslag bakom honom (Sebastian Viktor, Joakim Larsson & Alex Christensson). Sedan får man inte glömma bort de juniorer som ligger bakom dessa och kommer från squashgymnasiet som Björn Angtoft och Pontus Rengbo bara som exempel.
Teknova är väl direkt bakom och enligt deras lagkapten André Wikström så satsar de hårt på att göra det svårt för de senaste årens topplag och utmana om guldet. Med Daniel Forslund som 3:a så får man se upp alltså.
Resterande lag har jag för dålig koll på för att uttala mig bara att jag hoppas på en otroligt sympatisk kille Calle Remle att han kanske kan slå igenom på riktigt iår.
Sedan ska jag faktiskt hylla Christian Drakenberg. Har sett honom nu under ett par år och killen blir bara bättre och bättre med åren. Fantastiskt och Världsklass skulle jag vilja säga om träningsnivå och spelstandard. Alltid kul att se på.
Nu börjar jag få lite konstiga blickar på kontoret och så får vi en ny kollega på måndag så vi måste städa. Så ska försöka avsluta det här på ett fint sätt. Först och främst ska vi vara otroligt tacksamma för att vi kan och får utöva den här sporten. För vilken sport det är egentligen. Allting finns där för att det egentligen ska vara större än tennis till exempel. Alla de tekniska och taktiska besluten man måste ta under match medan man är i buren, och så är man hela tiden så nära varandra och det är ett enda kämpande tills sista svettdroppen. Jag vet ju själv att jag är en av de vidrigaste spelarna uppförandemässigt på banan, men lyckan över att få kliva in på squashbanan är för mig 40 min (mina matcher tar max 40 min annars är jag helt slut) lång terapi där jag får ut alla känslor jag har i livet och känslan man har i kroppen när man slagit den där längden när man känner att när bollen lämnar racketet att motståndaren inte kommer att nå bollen. Offfffffff. Synd att man förstår detta när man har kommit över 30-strecket. (Ja, jag har fyllt 30...)
Nu måste jag lägga ner så innan jag får sparken men jag lämnar ett sista youtube-klipp med min favorit:
Det blev tre klipp istället.
Ska bli otroligt kul att träffa alla imorgon och ser framemot en bra säsong med alla och kanske vi kan uppnå en känsla utav solidaritet och ett utbyte utav idéer hur vi kan få fram nya svenska squashspelare.
EN sista väldigt viktig sak. Intersquash har redan listat 9-åringen jag och Ahmed såg spela och träna med legenden Ahmed Taher så till alla andra klubbar: få inte för er att åka till Gezira Sporting Club och lista denna kille. Han kommer att lira för oss from han är 12 bara så att ni vet.
Intersquash-låten för i år blir 3st faktiskt:
Spotify: Swedish House Mafia – Don't You Worry Child (Radio Edit) [feat. John Martin]
&
Spotify: Calvin Harris – Sweet Nothing
& Intersquashs Motto:
Spotify: Drake – Take Care
Peace/Mohamed Abdel Aziz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar